Kärleksberoende: att läka en anknytningsloop

Stimuleringen som relationen gav är borta. Hjärnavbildningsstudier visar att separation påverkar belönings- och anknytningskretsarna (dopamin/oxitocin); den exakta upplösningen i timmar varierar från person till person.

Hjärnan kan bearbeta frånvaron av anknytningsfiguren som ett hot; stressresponsen (HPA-axeln, kortisol) sätter in. Dess intensitet och tidpunkt varierar från person till person.

Det har visats att socialt avvisande och separation kan aktivera hjärnregioner som överlappar med fysisk smärta (t.ex. främre gördelvindlingens bark); det kan finnas en verklig känsla av tryck i bröstet. Den individuella variationen är stor.

Gamla motorvanor i striatum sätter in. Dina fingrar sträcker sig automatiskt efter telefonen, och suget att kolla din partners onlinestatus, foton eller gamla meddelanden når sin topp.

Studier om kärlek och separation antyder att intensiv passionerad anknytning kan vara kopplad till lågt serotonin (ett mönster liknande det som ses vid OCD). Detta kan förklara det ständiga idisslandet och de tvångsmässiga scenarierna.

På grund av högt kortisol och adrenalin dämpas melatoninfrisättningen. Kroppen hålls vaken på natten, sömnens arkitektur störs, och upprepade uppvakningsepisoder uppstår.

Nivåerna av vasopressin, hormonet för socialt skydd och partneranknytning, kraschar. Du känner dig fullständigt oskyddad, otrygg och ensam i världen.

Dopaminreceptorernas avdomning når sin topp. Att äta, lyssna på musik eller prata med dina vänner känns fullständigt meningslöst och tröttande.

På grund av det sympatiska nervsystemets okontrollerade noradrenalinfrisättning utlöses plötsliga värmevallningar, snabb andning (hyperventilation) och en känsla av panik.

När det dopaminerga flödet till framhjärnan (prefrontala hjärnbarken) försvagas upplever du kognitiv dimma, fokusförlust och en oförmåga att fatta förnuftiga beslut.

Hypotalamus-hypofys-binjureaxeln är överkänslig. Minsta trigger (en doft, en låt eller en gammal ägodel) utlöser gråtattacker och djupa vågor av sorg.

För att lindra abstinenskrisen söker hjärnan en artificiell dopamin-/oxitocinurladdning genom att titta på gamla foton eller lyssna på gamla röstinspelningar.

Ständig sympatisk stimulering (att vara på helspänn) orsakar mikrospasmer i axel-, rygg- och nackmusklerna. Kronisk sammanbitning av käkmusklerna (bruxism) uppträder.

Den farligaste autonoma vågen som den akuta övergivenhetschocken förde med sig kommer ner från sin topp. Sinnet börjar acceptera situationens beständighet.

Det parasympatiska systemet sätter in. Vilopulsen lugnar sig, och det autonoma nervsystemets homeostas börjar återupprättas.

Frisättningen av stresshormonet kortisol avtar till stabila gränser. Det där intensiva illamåendet och morgonångesten vid uppvaknandet lättar.

Smärtbanorna i främre gördelvindlingens bark lugnar sig. Genom att producera sina egna naturliga endorfiner lättar hjärnan markant den där somatiska smärtan i bröstet.

Frånvaron av extrem stimulering utlöser att dopaminreceptorerna (D2) ökar sin känslighet och sitt antal (uppreglering).

Dygnsrytmen förbättras. Andelen djup NREM-sömn under nattsömnen stiger, och synaptisk städning börjar på cellnivå.

Den prefrontala hjärnbarken filtrerar tendensen att bara minnas partnerns goda sidor (idealiseringens kognitiva fel). Toxiska sanningar accepteras logiskt.

Acetylkolinbalansen i hippocampus etableras. Den där intensiva hjärndimman efter separationen skingras, och minne och fokus återvänder.

Styrkan i vanbryggorna i striatum försvagas. Under dagen minskar suget att titta på deras profil eller kolla deras onlinestatus markant.

Den sympatiska skräckreaktionen (adrenalinspik) som ges vid varje inkommande meddelande i förväntan att det kan vara från partnern bleknar.

Hjärnan börjar svara inte bara på stimuli från partnern utan också på trygga oxitocinkällor som vänskap, familj och husdjur.

Nervbanorna mellan förnuftsloben (prefrontala hjärnbarken) och impulsloben (striatum) stärks. Viljestyrkan blockerar lätt suget att kontakta partnern.

Med sympatisk/parasympatisk balans etablerad stiger hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV). Din kropps motståndskraft mot emotionell stress ökar.

Gastrin- och magsyraproduktionen som utlöses av kronisk ångest normaliseras. Stressrelaterad uppblåsthet, aptitlöshet eller magkramper försvinner.

Den kroniska sympatiska tonusen (spänningen) i axel-, nack- och ryggmusklerna släpper. Kroppshållningen slappnar av, och muskelvärk lättar.

Hjärnan börjar svara på små naturliga stimuli. En god måltid, att träna eller att arbeta mot ett nytt mål skapar en ren dopaminfrisättning.

Den neurala handlingsloopen att automatiskt vända sig till partnern eller sms:a dem i stunder av ensamhet eller tristess bleknar.